Är vi som löv?

Om alla fina är som löv
på ett och samma träd
Kan någon ärligt säga då
att ett löv vackrare är
än ett annat?
Peka på ett enstaka löv,
och utan tvivel förklara
att utan det vore trädet finare
Vem skulle kunna göra det
när alla löv så fantastiska är?

Några tittar fram innan solen
skickat ut inbjudningskort
och försvinner innan de slår ut
De är saknade, älskade,
men hågkomster av vad vi haft
och får om några grader

Andra ger insekter liv,
för alltid dolda
bakom en spunnen gravsten
som glimmar i silver,
Aldrig kan den fördunkla
vår leende fantasi om
hur gröna de hade blivit

De flesta målar en vägg,
himlens komplementfärg,
och följer oss, stilla vajande,
varje varm sommardag
Säg mig,
hur kan ett löv vara finare
än något annat,
när alla är unika,
fast så otroligt lika

Hösten skiljer ut dem,
skänker dess egna kulörer
Men, säg mig,
finns det då något löv
som är vackrast?
Vilken färg är varmast?
Hur fattigt vore inte trädet
om det gömde de andra?

När löven faller blir några
lövhögar till barnens lek;
finns det ett bättre sätt att dö?
Andra ramas in som minnen ,
på väggar där de alltid strålar
Andra samlas ihop, förmultnar
och föder nästa sommars löv

Och hur jag än vrider
och vänder på det
Om vi är som löv;
hur kan vi säga
att ett löv är vackrare
än något annat?
Hur kan vi veta det
om vi inte sett alla löv
och dess skönhet?
Och, vore inte trädet
naket och sorgset
om inte vi alla fick
vår plats på dess grenar?