En rymd av frågor

Kärlek och andra känslor 2 minuter

Skulle det bli bättre
Om vi fick ett ögonblick
Ett besök likt fängelsefilmer
En glasruta i vägen
Händer som nästan når fram
Viskningar i en telefonlur
Några sista frågor och svar
Innan ängeln mjukt säger
Tiden är ute
Och leder dig bort

Förstår jag efter det
Når jag lupindalen direkt
Om varför får ett därför
Är sorgen lättare då
Tänker jag att solen är varmare
För att jag får dina strålar
Eller blir solen förbryllad
När den inte hittar dig
Och göms av ett hyssjande moln
Som inte lindrar någonting

Om jag sa allt jag ville säga
Och du nickade och log
Kan jag lättare resa mig då
Smeka minnena utan att gå sönder
Eller är det sista ordet oändligt
Kan jag aldrig tillräckligt viska
Eller skrika
Hur mycket jag älskar dig
Finns det ens ett därför
Till mitt värsta varför

Handlar allt om att särskriva
Ordet farväl
Älskade du, far väl
Landa där himmelen är mjukast
Så ska jag sakta acceptera
Det som är oacceptabelt
Titta på klockan och förstå
Att vi snart ses igen
Vår kärlekshistoria har gått i ide
Men i himmelen finns bara sommartid

Kanske är frågorna vägen dit
Kringelikrokar och rondeller
Ibland en färd i ett regn av tårar
Där sorgen är ett ilsket signalhorn
Andra stunder mot horisonten
Där svalkan är ljudet av ditt skratt
I gryningen ledd av älvorna
När solen står i zenit skjuter den på
Skymningens fåglar visar vägen
Och stjärnorna är nattens kompass

Om jag fick ett ögonblick till
Skulle det förändra någonting
Om jag fick säga ett ord till
Vilket ord hade gjort allt bra
Om jag fick se dig en gång till
Hade mina ögon aldrig gråtit då
Om jag fick smeka din kind igen
Hade jag då aldrig darrat mer
Om jag visste
Hade du levt då?

…

Jag tänker ofta på min fina vän E, som förlorade sin syster. Och vänner som försvunnit.

De senaste dagarna har jag läst mycket här och här. Två bloggar om det hemskaste som kan hända.

Och jag undrar. Och skriver. Och önskar att jag visste.

Publicerad av Anjo

Skribent. Människa.

Publicerat

23 reaktioner till “En rymd av frågor”

  5. @ Karibien – tack, jag hoppas att det mörka kan skingras.

    @ Fiffi – det är det viktiga. Dina ord är fantastiska, förresten.

    @ Kerstin – tack.

    @ Katinka – …du är oändligt välkommen.

    Svara

  6. Anjo, För det mesta hoppar jag över dina diktningar men nu fick du mig fast. Tack vare Karibien och NattensBibliotek.

    Vackert, skirt, sorgligt och hoppfullt!

    Svara

  7. Ojoj dina ord tog hårdare än man kunnat ana, det är så livligt och skulle kunna läsa igenom det om igen spec det där med glasrutan.
    Fina ord!

    Svara

    1. Så fantastiskt vackert och tänkvärt! Mina ögon tåras. (Hittade hit via Faschings Eskapader.)

      Svara

  8. Oj! Som en knytnäve i magen. Min bästaste barndomsvän dog för snart en månad sen och jag håller på och försöker förstå. Dina ord beskrev en hel del av de tankar som fladdrar. Men i lite finare ordning än mitt hullerombuller. Jag ska säga nåt på minnesstunden efter begravningen och jag har kämpat sen det hände med att försöka formulera nåt, men jag kan bara inte förmå mig att formulera ett tal till min bästa väns begravning. Hur gör man?

    Dina ord hjälpte mig lite att komma loss och bli lite inspirerad. Tack!

    Svara

  9. @ Lena – tack

    @ Gabriella – tack

    @ Hanna – det kan vara det svåraste talet som kan skrivas. Jag har skrivit en del minnesord för kamrater och det var ohyggligt jobbigt. Jag är glad om jag kunde hjälpa en smula.

    Svara

  12. Skulle det vara okej om jag tar några meningar ur den vackra dikten och lägger på min blogg? Givetvis länkar jag till dig. Det är ett inlägg om två unga människor som valt att avsluta sina liv… /Jonna

    Svara

  13. Hej,
    Din dikt är fantastisk och jag skulle vilja ha den i min ”databank” naturligtvis med ditt namn under.
    Läser till begravningsentreprenör..
    Maila gärna mig om du vill veta mer.
    Kram Jenny

    Svara
  14. Pingback: Olika | Word up, Anjo
  15. Pingback: Det går bara inte att dö i Skatås | Word up, Anjo

Lämna en kommentar