Jag har matat änder i dag och lärt mig en läxa. Nästa gång ska jag ta med mig mycket mer bröd. Och i bitar som är bättre anpassade för att mata alla änder.
Hur som helst. De av änderna som hann fram blev mätta, även om det var lite huggsexa om bitarna.
Men, när allt bröd var slut höll mitt hjärta på att brista. Ett tiotal änder lösgjorde sig ur vassen från andra sidan vägen och vaggade upp på gruset muntert kvackande. Två av dem gick mot mig och var så hungriga på bröd.
Och, jag hade inget kvar. Sorgen i deras ögon. Jag kommer aldrig att glömma den synen.
Jag anser att det finns en viktig läxa för Gud också. Han kan gott duscha människan i surt regn, men över gräsänderna borde det falla manna i form av vitt bröd, gärna från i går.
I väntan på det ska jag köpa flera limpor och gå dit igen. Nej, jag ska fan ha en säck med mig.
Här är en film från dagen. Det är en av hittills fyra filmer i min dekalog (i 80 delar) om gräsänder. Inspelad i Svarttjärn. Lite Dogma, tycker jag nog.
Den innehåller relationsproblem, andjakter, mystiska främlingar som dyker upp i bilden, vällust, diskussioner, kort och kärnfull anddialog och antydan till frosseri.
Kort sagt, ett mästerverk.
Word up, Anjo 
vilka sötnosar!! och de måste varit hungriga så som de åt. Jag kanske får ta med mig en ryggsäck full med bröd när jag springer där nästa gång 🙂
Jag är vansinnigt försiktig och har med mig tonvis med bröd om vi matar fåglar, Trollet och jag. Fåglar som inte får mat tenderar nämligen att äta vad helst de hittar – fingrar tex. Blev biten av en svan som liten, och tycker fortfarande fåglar är ganska ruggiga.
@ Andréa – fast, med ditt tempo hinner du knappt upptäcka dem innan du är en bra bit bort.
@ Trollets mamma – fåglar är överlevare, men bara man har bröd så är de snälla vegetarianer. Jag älskar fåglar, men just svanar är jag lite försiktig kring. De har ett rätt styggt temperament.