I mitt magiska vinterland

Det var vackert ute idag. Inte så blå himmel, men en helgharmoni rådde som gjorde dagen vacker.

På Härlanda Tjärn låg ett tjockt istäcke och mer eller mindre bra skridskoåkare sköt fram kors och tvärs över det frusna vattnet. Kålltorps lattemammor hade flyttat från staden till Delsjöns bänkar och drack ur medhavda termosar. Det doftade svagt av grillad korv. En astronaut hade smitit från grundutbildningen men smälte väl in bland alla påpälsade och uppblåsta kroppar.

Till och med varulvarna verkade avslappnade där de satt på några stubbar vid badplatsen. Det ska sägas att en rufsig varulv som plötsligt kammar sidbena och pratar om PO Enquists memoarer inte känns så vidare värst hemsk.

På en frusen vattenpöl åkte insekter skridskor. En trippel-salchow från en geting, som var så frusen att den var blå-röd, drog ned smattrande applåder.

Det var bara vid Blacktjärn som friden inte infunnit sig. Fåglarna var i uppror där. Tydligen skulle lågkonjunkturen medföra färre brödutdelande människor i år. Därför måste antalet anställda fåglar i tjärnet minskas. Och, det var sothönorna som fick välja mellan att skolas om till gräsänder eller ta jobb som duvor på Centralstationen. Gräsänderna och svanarna klarade sig, enligt en skata från facket.

Flera hönor demonstrerade i en cirkel och bar plakat med texter som: Svanar är fjollor – Vi mobbas för att vi är svarta – Sothönor är väl också människor.

När jag närmade mig hoppades förstås fåglarna att jag hade ett stimulanspaket med mig, men jag höll upp händerna: ”Sorry, GI”.

Tre timmar traskade jag och antalet fall av nära-fall var dussintals. Det var så halt att pensionärer helt var bannlysta i Skatås idag (det stod beväpnad polis vid alla infarter).

I morgon är det jag som – med en brun papperspåse över huvudet – kliver in i sportaffären och säger:
”Broddar, tack…”