Ibland funderar jag på de utan namn
som vandrar osynligt
Soldaterna som inte dog i strid
utan bara förlorade allt
Vad tänker de på där de ensamt går
utan att någon tar notis
De var ens aldrig värd en notis
för de fick endast djupa sår
Ibland undrar jag om de fastnar på bild
eller är påhittade skuggor
Kanske är våra minnesbilder
enkom för de vi aldrig glömmer
Varför ryms inte de levande i himlen
utan tvingas bo i skuggorna
Tills den dag de inte andas mer
och vi deras ögon plötsligt minns
Deras hjärtan slår tyst och sorgligt öde
vi har lämnat envar åt sitt öde
Varför är de som betalat det yttersta priset
mer hjältar än dessa som betalar än
