Månadsarkiv: september 2011
En reklamresandes nästandöd
Klockan ringer vid fyra. Det är för tidigt för allt, till och med facebookande. Jag väcks ur en märklig dröm. En av byråns viktigaste kunder bad mig dra åt helvete och alla på byrån höll med. När jag går ut, … Läs mer
Under Reklamera
40 rader om mitt hjärta
Det varma hjärtat säger nej ibland för att det både vågar och kan Det vägrar då ett förtvivlat land där all dess framtid förr försvann Istället står det nu i lycklig brand varje slag är fraser i en saga sann … Läs mer
Kan inte stanna till
”Var är du?” Jag hör ropet någon annanstans. Ett planlöst ropande i dimman bakom mig. Vände jag mig om skulle jag se den svaga lyktan i din hand, hur den desperat brinner när du söker efter mig. Och kanske skulle … Läs mer
Requiescat in pace, lilla paraply
Det gick, som det alltid gör när regnet behagar att obehagligt vräka ned från alla håll (inklusive underifrån), ett säreget begravningssällskap på Göteborgs gator. De samlade ihop fallna paraplyer, stackars förvridna kadaver av en gång stolt uppfällda regnskydd som nu … Läs mer
Borttappat O
Det verkar som om jag tappat bort mitt O. Hur jag än letar, gör mig till, navelskådar, problematiserar, konstruerar, fabulerar, spankulerar, agerar introvert, skjuter upp, försöker mig på esoteriska överdoser, stänger av, glider undan, låtsas som om det regnar hårdare … Läs mer
Fem sagor som inte borde tagit slut
Det var en gång en pojke som hette H. Han bodde i ett hus i utkanten av staden och var T:s bäste vän. Vi brukade spela fotboll ibland, på Östra Sjukhusets gräsplan. Det var en gammal plan, nötta mål som … Läs mer
Månsamtal
”Varför är du så glad”, sa månen. ”Du är väl inte full?” ”Nix”, sa jag. ”Det är inte du heller, men du skiner starkt.” Månen nickade, tror jag, där den tillbringade kvällen, snyggt upplyst, bakom kringflackande moln som fick sina … Läs mer
Reskamrat med mig själv
Jag går bakom mig själv och krattar igen spåren så att jag aldrig kan vända och hitta hopplösheten jag bara lämnade vind för våg Jag går före mig själv och röjer stygga tistlar så att jag obekymrad kan gå och … Läs mer
Det är höst, för fan …
Regnet piskar mig när jag går nedför Teatergatan. Vinden blåser av min huva och det är fan inte ett dugg romantiskt. Jag missar trean med mindre än en minut. Nästa kommer om tretton (såklart) minuter. Delar väntkur med en man … Läs mer
Ingen mun-mot-mun med mitt lik
Efter eufori kommer? Ja, vad fan kommer, egentligen? Vardag? Slentrian? Stillestånd? Tillbakagång? Nej, inte det sistnämnda, verkligen inte det. Så här är det. Det går fortfarande framåt. Varje dag. Men, efter några månaders simmande i en verklighet av snälla moln … Läs mer
