Månadsarkiv: september 2010
Kära gräsanden min
Igår ringde jag ett alltför länge uppskjutet samtal. I andra änden – Linda. Tränaren, hon som jagat bort mest ondska från min kropp och fick mig att förlora lyftatungtmödomen. Hon som fick mig att klara cirka 75 armhävningar på samma … Läs mer
Mitt välgörenhetsjobb
Jag gör det fem gånger i veckan, jobbar med välgörenhet. En del väljer att hjälpa de utstötta och oönskade. Andra väljer att rädda folk i sjönöd. Själv skruvar jag mest. Det första jag skruvade idag var förväntningarna i uppåtgående riktning … Läs mer
När det bakfulla trädet kom hem
I morse, när jag traskade till gruvan, såg jag hur några parkarbetare med hjälp av trimmers klippte gräs längs åkanten. Precis då kom ett av de riktigt stora lövträden hem efter en rejäl rotblöta på Sherwoodkrogen. Mödosamt och suckande stack … Läs mer
Kross
Det krossade glaset jag trampar på tränger sig in. Fast inte genom sulorna på mina skor. Istället river det i min själ och jag suckar tungt. För mig spelar det ingen roll hur välmenande de där djurrättsaktivisterna säger sig vara. … Läs mer
Månen sabbar min sömn
Jag gäspar mycket och får ibland frågor om jag alltid är bakis. Eftersom jag inte gillar att hänga ut andra har jag fram till nu viftat bort de där frågorna, ibland skojat om att jag minsann lever livet och så … Läs mer
En dödsdömd p-automat och jag
Det här är inte vad du vill se i en demokrati som Sverige, men likväl såg jag det i morse. I en halvcirkel runt (eller halvrunt blir det väl) den stod sju p-lisor med hagelgevär. Deras arbetsledare delade ut hagel … Läs mer
Kranbilarnas parningstid
Så stod hon där. En glänsande vacker kranbil. Det är sällan en kvinnlig kranbil rullar in i Olskroken, så ni kan ju tänka er hur de tonåriga skyliftarna betedde sig. Istället för att lyfta sina operatörer slingrade de sig runt … Läs mer
