Så, jag mötte den här fina saken i skogen. Den satt ensam och övergiven på en bänk och liksom skrek: ta med mig hem.
Och, jag ville ge dessa chips ett nytt hem i min mage. Måhända lite trångt och mörkt jämfört med en bänk i Delsjön, men de skulle åtminstone bo nära ett stort, varmt och vackert hjärta.
Just då kom jag på vad min ömma moder alltid har sagt till mig: “Vad du än gör, pojkvasker. Ta aldrig med dig en okänd påse chips hem. Vem vet var den har varit?”
Jag lämnade chipsen där, gick resten av min långa promenad och tänkte som så att en påse ostbågar kan få bli nya inneboende hos mig.
Just då kom jag på vad M sa till mig, vilket förändrade saken: “Jag kallar ostbågar för pillerompisar för det är så man luktar om händerna när man äter dem.”
Så, här sitter jag nu med ett äpple och ett glas vatten.
Suck …
:p
Min dietist hälsar och tackar
Keep up Anjo! Frukt och vatten mår kroppen bättre av än chips och ostkrokar och rosé =)
Ostbågar, det heter för fan ostbågar!!! Herregud.
O S T B Å G A R