Jag går i Nordstan, bara några timmar senare.
Jag vet ingenting och det finns inga spår längre. Inget som berättar. Allt är bortstädat, rengjort och puts väck.
Allt utom vansinnet.
Och tankarna på att ännu en människa förvandlats till en siffra i en allt dystrare och ändlös statistik.
