Farväl till en dörr

Jag ska få en ny dörr, säkerhetsdörr minsann. Det är några dagar kvar, men jag tog farväl av min gamla ytterdörr redan idag.

“Jag kanske inte ens är en dörr”, sa den. “I idévärlden kanske jag är en surfingbräda som glider fram under Hawaiis sol.”

“Vi har varit med om mycket”, sa jag. Det här skulle bli nostalgiskt. “Och du har varit en väldigt bra dörr. Okej, du släppte in boven som stal sambons handväska, men annars så.”

“Jag var lite yrvaken, förlåt”, sa dörren. “Tror du att det är därför ni gick isär?”

Jag skakade på huvudet. “Det fanns andra orsaker, men det är ingen sorg i det. Vi var vänner ända in i slutet.”

“Sen skulle du fixa ny inredning. Kommer du ihåg när du skruvade ihop stolar och inte fattade att siffrorna på benen hade en bäring på hur de skulle skruvas ihop. Jäklar vad sneda de blev, hahaha.”

Herregud, min mitt-i-handen-tumme. Det här var något som skrattades åt länge. Det pratades lampbyten, tramp på spikar, försök att rensa avlopp. Dörren skrattade hjärtligt. Inte minst åt när jag fick för mig att leta resväskor naken stående på en stege.

“Som jag ville slänga upp mig på vid gavel, bara för att se din min”, skrockade dörren.

Sen blev den lite allvarlig.

“Jag minns att du kommit hem själv för ofta, Anjo. Och hur lycklig du är när du inte gör det. Den där pojkförväntan när pannkaksdrottningen knackade på dörren. Åh jösses.”

“Godare pannkakor har aldrig inmundigats”, sa jag och så pratade vi lite om lyckan som kommit och gått. Den sorgsna flickan som höll om sorgsna mig under mörkeråret, M som bara ville dansa, L som älskade det här landet, E som slet för många och knappt fick plats själv, C med sitt härliga skratt, S som aldrig krävde utöver knäckebröd och alltid gav allt.

“Och vännerna. Kommer du ihåg din 30-årsdag?”

Hur kunde jag glömma? A slet upp en bib så att den skvätte över hela vardagsrummet. En annan A, som sen blev hemlös och drömde under presenningar, dominerade. K försökte stjäla min flickvän och skrek att alla snott hans öl. Det var sommar och sol. Och vilken dörr kunde glömma festen när 15 man stod på balkongen och sjöng för min granne?

“Du sjunger inte så pjåkigt i duschen”, sa dörren. “Lite överarbetat ibland, men helt okej. Och, du är en rackare på att fixa mat. Det doftar ofta väldigt gott.”

“Tack”, sa jag. “Du är en väldigt bra dörr. Jag kanske borde behålla dig.”

Dörren knakade till, ett halvkvävt fniss. “Min tid är kommen. Jag längtar till lugnet och den långa vilan.”

“Men, räds du inte att malas till flis?”

“Döden är bara ett vändkors, Anjo. Jag finns kvar någonstans. Kanske ryms min själ i en möbel. Vad vet jag? Eller så är jag färdig med sinnevärlden och blir fullt ut den där surfingbrädan på Hawaii.”

“Den nya dörren blir nog bra”, sa jag.

“Visst”, sa dörren. “Kanske lite barsk, de är lite såna, de där säkerhetsdörrarna, men den kommer att göra sitt jobb.”

“Det hoppas jag”, sa jag. “Annars drar jag till Hawaii och letar upp dig.”

“Deal”, sa dörren. “Och du, tack för att du undvek att skoja om karmars lag och att jag öppnat mig för dig. Du är okej för en Göteborgare.”

Jag klappade den och sa god natt.

Time to let it go…