Jag har alltid var rädd för att bli kär i en tandläkare. Jag har fått för mig att hennes första tungkyss skulle innebära att hon lät tungan leka över gaddarna och samtidigt mumla:
2:1 – D1 – incisiverna känns bra – 3:2 saknas – premolarer och molarer har tidigare lagningar - 2:4 – ocklusalt…
Sen hade jag varit livrädd för att hon skulle börja göra rotfyllningar i sömnen. Eller att hon ville ta bort tandsten på fyllan, för att det skulle kännas skönare för henne då. Eller att hon ville ha retrokvällar där hon band fast ett snöre runt en av mina tänder, fäste snöret i ett dörrhandtag och sen sparkade upp dörren. Eller ge mig lite whiskey och ta fram tången precis som på cowboysarnas tid. Efter det hade hon förstås övergivit mig för att jag såg ut som en tandlös gammal gubbe.
Nä, det där håller inte. Tandläkare förbjudes ringa.
Jag har, som ni förstår, varit hos Folktandvården i Olskroken i dag. De stänger kliniken för ombyggnad i morgon. Som av en händelse öppnar snart en godisbutik i samma huslänga. Jag misstänker att de helt enkelt bygger in fler behandlingsrum för att möta anstormningen från ett sockerfrälst Olskroken i oktober.
Det var det sedvanliga snacket: nej, jag har inte riktigt rutinen för det här med tandtråd. Ja, men jag lovar att bättra mig. Sen blev det lite pillande, några mugshots, ultraljudsrally, slurk, varsågod och skölj. Färdigt. Inga hål, mamma!
Men, var är min studsboll? Barnen innan mig fick en studsboll!!!
Allt jag fick var en placker. Damn it. Always the bridesmaid.
Bad du om en? Säker på att de inte kunnat motstå en sådan vädjan.
Men du får vara glad att våndan inte ledde till ytterligare plågsamma stunder i tandläkarstolen.
Det gick faktiskt överraskande bra. Jag hade räknat med visir, sprutor i mängder och utrop som: oj, det där var en ful rackare…
*skrattar så tänderna nästan lossnar här
och kommeri håg när man fick små skojiga saker när man varit hos tandläkarn..these where the days!
Visst. Som vuxen får man räkningar. Som liten fick man leksaker och sen sa man att det gjorde lite mer ont än det gjorde till mamma och fick glass och serietidningar. Det var bättre förr.
Mina tandläkarbesök inleds alltid med en välkomstkram, trevligt, trevligt. Hummande, brummande och småtrevlig konversation följer därefter. Otrooligt fiin tandgård (?) är en standardreplik. Är dock lite svårt att komma med inlägg med tanke på den där otäcka salivsugen som hänger i ena mungipan och orsakar inte bara torra läppar, utan talsvårigheter också. Ibland får jag en förevisning av datasystemets förträffliga förmåga att bl.a. lagra röntgenbilder eller av en gipsavgjutning av inte alltför intakta tandrader som kuriosa. Till för några år sedan hade min kära tandläkare för vana att skänka mig tandborstar, med fördel gröna med guldglitter i skaftet…Nuförtiden blir det ett paket tandpetare, varken mer eller mindre och så räkningen förstås…
Återigen – det var roligare förr. Då fick man göra avgjutningar av käken och sånt. I dag är det bara pill, tryck till, tjuvnyp i tandköttet och en timtaxa som gör en reklamarbetare avundsjuk.