Jag stod i kö
Tänkte göra ett uttag
I kärleksbankomaten
Det verkade som om det aldrig blev min tur
Till sist
Bara en kod mellan mig och oss
Fyra tangenttryckningar
Pirr
Jag knappade in siffror
De bildade ordet fint
Bankomaten frågade vilket språk
Svenska, engelska, tyska, franska
Eller kärlekens språk
Hur ska hon vara frågade displayen
Blond, brunett, rödhårig, spelar ingen roll
Vad är väl en hårfärg?
Lång eller kort?
Smal eller kurvig?
Jösses, kärleken är större än det där
Jag blev irriterad
Så jag tryckte på personlig service
Och kärleksbankens kundtjänst dök upp på skärmen
Vilka usla alternativ, sa jag
Kundtjänstleendet frågade vad jag sökte
Något som inte bara är könlösa knapptryckningar, sa jag
Jag förstår inte, sa leendet
Vad söker du?
Vi har alla färger, längder och vikter
Det är bara att välja
Ni saknar en knapp, sa jag
Den ska svara på frågan:
Hur ska kärlek vara
På knappen ska det stå:
Självklar
Kundtjänstleendet förstod inte
Vårt utbud är statistiskt säkerställt
Vi har det som alla söker
Vi gjorde ju ett webbformulär i kvällstidningen
Jag var tvungen att argumentera
Blond är ingen färg
Kurvig är inget exakt mått
Kan en norm säga vad som är långt, egentligen?
Vad är snyggt och sexigt, objektivt sett?
Dessutom har ni särskrivit lyckorus
Ni borde ha en knapp som säger självklar
Kärlek ska vara just det
Två som är klara med att vara själva
På det klara om hur man själv är
Klar med sig själv, men nyfiken på oss
Kärleken ska vara självklar
Nyfiken också
Var är de alternativen?
Då sa bankomaten att mitt uttag avbröts
För lång tid har gått
Vänligen försök igen
Jag tog mitt kort och gick
Vilken värdelös maskin
Jag vill ha kärlek som är självklar
Och nyfiken
Jag söker inte något annat
Kärleksbankomaten är ett hastverk
En blinddejtsgenerator
I kärlekskapitalismens tjänst
Har du ett bultande hjärta
Är den en bluff
Vill du bara ha något att fördriva tiden med
Då är den din bästa vän
Jag gav bort mitt kort
Till en desperat själ
Han tackade mig
Men ska du inte ha det själv, sa han
Nej, sa jag
Jag är för nyfiken för slentrian
Självklart, sa han
Exakt, sa jag
5 kommentarer
12 juli 2009 kl 13:19
Oj, det här var så fint att jag blev alldeles tårögd. Det är precis som jag också känner! Det ska kännas självklart och bara helt rätt. Om det inte känns så så är det inte värt att gå vidare.
Det var så fint så att jag nästan själv blev lite kär!
12 juli 2009 kl 19:58
Så enkelt det är men ändå så svårt, det här med kärleken. Det självklara för mig är när man kan vara tyst länge i varandras sällskap utan att det känns pinsamt, händerna passar varandra som just hand i handske, bara en blick räcker för att det ska pirra och blossa i hela kroppen, en kram känns som att man hittat hem, att närheten bara är, ja, självklar. Blinddejt – har varit på en i hela mitt liv och det gick käpprätt åt skogen! Tror inte att jag ger mig på det utan vidare igen. Den som lever får se…
12 juli 2009 kl 21:44
@ M – precis så är det, men det glömmer man gärna bort när man står där. Fler borde vara kära – så go!
@ Stora M – Nej, jag är ingen blinddejtare jag heller. Har inte förstått varför så många känner ett så starkt behov av att tussa ihop vänner med varandra. Din beskrivning av kärleken är väldigt bra.
12 juli 2009 kl 23:04
Ja fler borde verkligen bli kära – livet är aldrig så bra som när man har sin käre vid sin sida och man kan dela lyckan.
Jag håller med om blinddejter – det är jobbigt… Speciellt om det är en god vän som tussat ihop en, då kan man ju inte vara ärlig efteråt heller och säga att det inte alls passar, det blir ju oartigt. Problematiskt blir det oavsett så det avstår jag helst.
Men hur träffar man den som det känns självklart med? Den som passar ens hand och som man blir helt varm i kroppen av att se på. Vart finns han?!
Risken är ju att man så gärna vill att det ska vara helt rätt och självklart så man inte riktigt känner efter helt och hållet, och missar den där lilla rösten som säger från början att det nog kanske inte är helt 100.
Vilket snurrigt inlägg det blev, men ni förstår nog vad jag menar
12 juli 2009 kl 23:30
Jo, det kan man säga. Jag är hellre oartig än oärlig.
Jag tror faktiskt att alla de där frågorna sopas bort när rätt person står där. Men, visst är det lätt att låta sig luras av passionen – jag har åkt dit på den några gånger