De som knackade på min dörr i morse sa att de ville att jag skulle träffa en tjej.
”Det var ju snällt av er, det vill jag också”, förklarade jag.
Men, det var inte av vänlighet de önskade mig tvåsamhet. De jobbade på diverse frukostställen jag besöker med jämna mellanrum på väg till jobbet och var trötta på att vara de första mänskliga varelser jag pratade med på mornarna.
”Jag vill inte höra dig beställa en grov macka med en röst som är mycket grövre än mackan”, sa en.
”Ibland när du tar till orda vet jag inte om du ska beställa mat eller råna oss”, sa en annan.
Så fortsatt det och jag tittade häpet på dem.
”Om du träffar en tjej kommer du att prata med henne, få ordning på rösten och sen komma till oss. Det vore fint, det”, sa en tredje.
”Vi har några hundra förslag på blinddejter”, sa gänget unisont och överlämnade en låda.
Jag satte mig på lådan och funderade på om jag skulle läsa igenom innehållet eller om jag skulle inleda dagarna med att sjunga upp mig i badrummet. Ja, eller prata upp mig, snarare.
Undrar vad mina tjuvlyssnande grannar skulle tycka om att strax innan sju, varje morgon, höra mig säga en grov macka med ost och skinka, tack ett stort antal gånger.
Jag måste nog fixa till min morgonröst om jag ska få uppleva långvarig kärlek, insåg jag sen. Annars kommer jag första morgonen smeka hennes kind, hon kommer att le och sen säger jag god morgon med en röst hämtad från Hades överskottslager. Och hon springer skrikande och naken därifrån.
Fixar jag inte det, får jag åtminstone börja äta frukost hemma. Det är det minsta jag kan göra för mänskligheten.
10 kommentarer
11 juli 2009 kl 23:22
Underbart. Skrovliga röster är något av det mest humoristiska som finns!
11 juli 2009 kl 23:45
Jag tror inte att de håller med på konditoriet. De måste undra ibland när man raspar som om stämbanden var sandpapper.
12 juli 2009 kl 02:28
Åhåhåhåhååå! Underbart!
12 juli 2009 kl 11:23
Ja, om man gillar någon som snackar götebåsska med klingonbrytning, så.
12 juli 2009 kl 13:09
Jösses så charmigt… jag ler bara vid beskrivningen.
Men hur blir det nu… kommer du att dra några namn ur lådan? Kommer du våga ringa blinddaterna? (Ringer du på morgonen så vet de tjejer du valt om din röst från början och tackar de ja till en blinddate så har du ju redan visat dig från din morgonsida. Raka rör helt enkelt) Det börjar ju bli spännande det här och mycket vill veta mer… *ler glatt*
12 juli 2009 kl 21:03
Meh, det är klart man gillar det. Haha! Klart!
12 juli 2009 kl 19:16
Du pratar iaf inte finska. Någon som säger ”Minä rakkastan sinua” (med reservation för stavning) i arla morgonstund skulle få mig att fly hals över huvud, oavsett röstläge. (Och nej, det betyder faktiskt inte ”jag vill döda dig med min yxa”, det betyder ”jag älskar dig”. Säger de som vet. De kanske narras…)
12 juli 2009 kl 21:41
@ Åsa – Nja, jag är egentligen inte så mycket för blinddejter. Föredrar att möta för att hon och jag vill, inte för att någon annan vill.
@ Elvira – du är lite märklig, du…
@ Joun – jag har alltid velat höra finsk kärlekspoesi, kan det låta sensuellt?
14 juli 2009 kl 01:03
Jag är väldigt tveksam…
14 juli 2009 kl 20:26
Jag med, men oj vad nyfiken jag är nu.