Jag drog på mig blåbyxorna i morse och det sa bara pang av upphetsning – som det alltid gör när jag får på mig mina jobbarbrallor. Plötsligt talade jag i snickartungor:
Hanababala-tvåtumfyra-halleluja-bafalammafala-trall-lalalala-skruv-hallebalala.
Efter att ha hällt kallt vatten i ansiktet och mässat jag är copywriter, jag är copywriter sjönk pulsen och jag kunde fortsätta.
Jag kryddade med en reflexväst, stenhårda glasögon, byggarkepsen och dundrade ut till föräldrarna. Jag tror på fullt allvar att mamma nästan dog av skratt. Så här såg dagens outfit ut:
digger king
Hur som helst. När skratten dött ut vidtog ett otroligt grävande. Det ska byggas altan – och numera bygger jag altaner oftare än jag går på dejt, så naturligtvis var jag en centralfigur.
Mitt uppdrag var att gräva bort några tusen ton jord, så att vi kunde placera plintar i hålen. Det tog ett tag. Sen stoppade brorsan ned plintarna och förklarade att vi skulle fylla igen hålen igen.
Det som tog fyra timmar upp skyfflades ned på en nanosekund. Smärtan i mina nävar var inget mot den i mitt hjärta. Mina vackra hål var nu hål i min själ och igenfyllda på Hulta.
Men, det kommer att bli en bra altan och snart blev jag glad igen. Vägverket tittade nämligen förbi. De gillade min atletiska grävstil och ville ha mig som modell på alla framtida vägarbetsskyltar. Så, nästa gång ni ser ett vägarbete – då är det min muskellösa kropp som är avbildad. Den kommer för övrigt att tryckas i fyrfärg + en femte färg för att verkligen avbilda reflexvästen på bästa sätt…
Avslutningsvis. Jag fick en alldeles egen tumstock (jag ska hedra den, pappa) och så drog vi alla roliga vitsar som finns i byggbranschen:
- Tumstockar görs inte längre
- Kan du hämta ögonmåttet och synvinkeln?
Kul bransch. Hur som, nu är jag åter bakom skrivpulpeten och räknar kallt med blåsor i händerna i morgon. Vi bortskämda reklamare är inte vana vid hederligt grovarbete.
11 kommentarer
05 juli 2009 kl 22:08
Avis på snickarbyxorna. Själv har jag en tvådelad Vägverket-dress för grovjobbsdagar. Fickorna på dessa persedlar är icke att leka med, man får knappt ner en tumme i dem. Jag som alltid trott att asfaltskokare, streckmålare, skyltuppsättare och andra i branschen är karlar med nävar stora som dasslock. Nä det är skit med vägverketdressar, den saken är klar.
Och på frågan ”Var har den hemska tvillingen fått en sådan dräkt ifrån?” svarar jag bara att jag köpt den på Röda korset i en osprättad förpackning. På vinst och förlust. Hade jag på den tiden känt till fickstorleken hade jag prutat nån femma.
05 juli 2009 kl 22:59
Jag kan rekommendera Blåkläder. Stora fickor, många fickor, massor av spännande fickor.
De borde ta fram en copywritermodell så att man kan bära med sig synonymordböcker, payoff-snurror och annat.
06 juli 2009 kl 07:58
He he, mycket stilrent.
06 juli 2009 kl 08:02
Tycker du? Själv tycker jag att jag såg ut som en b-filmsparodi
Grävandet känns idag. Ryggen och handflatorna. Hur ofta har man träningsvärk i handflatorna?
06 juli 2009 kl 09:29
Spännande med träningsvärk på märkliga ställen. Jag fick träningsvärk av att köra bil för några veckor sedan. I hela kroppen!! Tilläggas bör jag jag gick intensivkurs.
06 juli 2009 kl 09:35
Oh, jag minns skräcken när jag skulle ta kort. Tjuvstopp i uppförsbackar vid rödljus; körde mot rött dagen innan uppkörningen och blev stoppad av polis; kuggad av samma ondskefulla instruktör två gånger. Märkligt nog tog jag mitt körkort 1 april det året, vilket i och för sig en del inte anser vara en slump.
06 juli 2009 kl 16:29
Alltså, tänk ändå att du helt frivilligt sätter på dig reflexväst! Jag bodde ett tag långt ute på landet i en jävla stuga och när jag skulle åka buss så var man ju tvungen att ta på sig den där ohyggliga saken. När man sedan var säker på att bussen hade sett en åkte den av fort som satan kan jag lova (kunde ju vara någon man kände på bussen). Snyggast var ju reflexväst utanpå tjocka vinterjackan. Då var man läcker alltså! Som ett självlysande kylskåp!
06 juli 2009 kl 19:46
Hahaha, jag såg det mest som teaterrekvisita.
06 juli 2009 kl 20:00
Efterkonstruktionen lyser lika klart som en reflexvästbeklädd copywriter i strålkastarljus!
06 juli 2009 kl 20:29
Ni glömde den här: Vet du vad det är för vatten i vattenpasset? -Rakvatten..
06 juli 2009 kl 22:25
@ Elvira – efterhandskonstruktioner? jag? har aldrig hänt… nope, aldrig, absolut inte.
@ Victoria – ska skicka den vidare till branschen, de behöver den.