Kraschkurs

Hoppa till kommentarer

Varför är mina ögons gryning inte vacker?
Varför hatar hon en liten fågel?
Jag förstår ingenting när jag går hem
Lusten vi delade är plötsligt bara iskyla

Vännerna är bara chimärer
Har jag brutit mot någon lag?
Var det något jag sa?
Eller bara det att jag sa det?

Han ber om ursäkt för att han inte såg
Men hur skulle han ha kunnat se?
Jag blundade ju själv
Målade in mig i ett hörn med vallgrav som skydd

Riv dina fasader säger hon som är vacker
Släpp fram den fina man du är
Och jag ler när jag sakta vaknar
Precis när Fenix dränker mig i stjärnströssel

Ibland kidnappar Fenix mig på spinningcykeln
Lyfter mot kosmos
Breder ut sina vingar
Exploderar och brinner utan smärta

Och varje gång jag frågar svarar jag
Han ser bara på mig som en snäll morfar
Fyller sen skyarna med väldiga vingslag
Sjunger sånger som bara jag hör

Han lyfter mig till stjärnorna
Dränker mig i glittrande regn av lugn
Släpper mig helt fri i universum
Han tappar aldrig bort mig

Man får inte köra på fyllan i rymden
Men, jag måste fira det här
Fast, då duger bara champagne
Det är alltid bättre än sekt

Gryningen dör utan sorg
Det är förmiddag
Jag är utvilad och redo
Och väldigt hungrig

2 kommentarer

Under Kärlek och andra känslor

Etiketter ett steg på vägen, funderingar, Personligt