Om karmas lag gäller finns det några som ligger rätt risigt till i den här staden att döma av folks svärande. Jag pratar om de som varje år kommer på idén att vi ska gräva upp alla centrala knutpunkter för spårvagnar.
En och annan kålle och ada hoppas nog att dessa byråkrater återföds som trafikledare i en myrstack.
Ett exempel är damen jag gick framför på väg till jobbet i går. Hon talade med – gissar jag – en yrvaken make i telefon. Spårvägen var jävla idioter. Hur kunde de bara gräva upp så här utan förvarning. Att det annonserats i tidningar, på nätet, med gigantiska skyltar vid hållplatserna och förmodligen på månens baksida hade hon helt missat.
Detta terrordåd, denna attack på vår stad, detta helgerån, detta vidriga trick gjorde att hon tvingades gå den oerhörda sträckan Ullevi – Drottningtorget. Jag ljuger inte när jag säger att det är flera hundra meter. Att tvingas till det i solsken och en smeksamt behaglig temperatur är fanimej inget annat än ett kommunalt försök till folkmord.
Själv fastnade jag vid ombyggnaden. En söt grävskopa på larvfötter rullade fram till mig. Den hade varit ensam och övergiven på tomten när de byggde Gamla Ullevi. Alla andra hade hjul och rullade iväg, men den lilla larven stod i sitt hörn och deppade. Jag lovade då att vi skulle gräva oss till Kina och den präglades på mig.
Äntligen möttes vi igen. Den gräver visst för nya filer där det en gång låg en mack. Tydligen hittade de fulla bensintankar där i går. Känns tryggt att någon glömde dem mitt i centrum…
(okej har vi med oss allt? kassaapparat – check; fasadflaggor – check;
all lättantändlig bensin – hmm, äh, det har vi säkert, det behöver jag inte kolla…)
Nu rullade grävskopan fram. Jag strök dess skopa och den brummade muntert. Till slut kom en fet förman och fick mig att dra, men jag kommer att återvända varje dag. Ibland med en näve sand från Österlens stränder så att grävmaskinen får lite njutning, ibland med smörjolja mot träningsvärken.
Längre bort skällde tanten som hatade Spårvägen på en cyklist. Sen sa hon till den stackars mannen i luren att det var tur att hon inte köpt busskort, för då hade hon blivit förbannad. Jag insåg att jag, även på min sämsta dag, förmodligen såg mer livsglädje i en geggig vattenpöl än hon gjorde på en äng full av timotej.
Grävskopan tutade hej för nu och jag gick muntert vidare. Om karmas lag gäller kommer jag att återfödas som kung. Då ska jag adla alla grävskopor på larvfötter.
Sen ska jag förbjuda alla betongbilar som har grå behållare. En betongbil måste ha roliga ränder så att den känns som ett rullande tivoli, fastän den bara är en betongbil.
