Svärta och guld

Vi skrattar som små barn, min älskade vän och jag. Syster och bror, dryckeskompanjer, två själar som är rädda för asiatiska toaletter.

Takterrass, fräckheter till en rufsig copywriter (jag heter vad du vill, säger hon) och sen en oväntat god spansk runda.

Vi rör vid svärtan. Våra egna moln och andras oväder. Vi pratar om C, om oroshjärtat H, om andra och aldrig glömda. Och jag inser att jag aldrig förstår mörkret fullt ut. Vad är det som sliter ut all längtan och allt hopp ur dem?

Vad är det som dödar de vackra pojkar de var? C som alltid skrattade och H som var en jävel på att sparka boll. De ska inte vara döda. C ska vara en retsticka och H ska spela oskyldig minigolf i Borgholm.

Jag önskar att de kunde förklara så att jag förstod. Antingen med ord eller med en tavla målade i deras kulörer och ångest.

Jag förstår verkligen inte. Jag önskar jag gjorde det.

Men, det är sommar i kväll. Vi är inte alltid glada. Vi sover ensamma mot vår vilja. Trots att hon är vacker som fan. Trots att jag också är det. Men, vi lever och kvällen är en palett. Lite svärta. Lite solgult. Lite stjärnfärger. Mycket guld.

Buss 60. Inte ens mörkt. Gamlingar åker hem tidigt. Men, fan vet om vi inte kommer att leva för evigt, ändå…

Helgrester och gåtan som är jag

Jag har varit dem båda
Resterna jag såg i hamnkanalen i morse
Den blodröda rosen
Den urdruckna colamuggen
Ibland på samma kväll
Hopp och längtan
Som blir till kolsyra och is

Jag tänker på det
Stannar till och förstår
Inser att jag ibland längtar så mycket
Att jag inte hinner med livet

Gåtan som är jag
Ibland en törnfågel
Ibland en fågel Fenix

Klockan är inte så mycket
Bara 37 år och en månad

Jag är nog en blodröd ros
Snarare än en urdrucken mugg

Strunt samma
Jag är i alla fall inte bortkastad

Djungelspinning

Är det 30 grader ute kan det inte vara en dålig idé att spinna, för inte kan det väl vara varmare i salen?

Svaret på den frågan går att vrida ur min tröja.

Det var fullt i salen, nio människor; åtta schimpanser; sex lemurer och en noshörning.

Aporna tjatade och försökte plocka loppor, men hittade bara gråa hår hos mig, vilket fick dem att rågarva. Lemurerna satt mest upp och tittade sig omkring, spejande och skraja, trots att jag lovade att det inte fanns några varaner och kapkobror i närheten. Värst var dock noshörningen. När vi stretchade och andades in, drog den in all luft i salen. Hade inte fröken Anna lyckats flämta andas ut hade vi dött hela gänget. Grymt otrevligt.

Sen frågade noshörningen om det måhända fanns yogaklasser för rätt orörliga djur och de ska visst starta en sådan i höst. Det låter som något för mig, flikade jag in. Enligt fröken kanske jag borde gå intropasset till den kursen några gånger.

I övrigt – ett strålande pass. Anna är topps, och får en att orka – även när det är tropiskt varmt. Jag har nu genomfört ett äkta hattrick – löpning i lördags, styrka i går och spinning i dag. I morgon ska jag belöna mig genom att skratta mig löjlig tillsammans med Polly Pretty Pants. Lovely. Mine’s a bitter…

Spräng coverbanden istället

Välkommen till den goa, glada, käcka och mysiga staden Göteborg där det från och med onsdag är förbjudet med gatumusik.

Ännu ett fantastiskt beslut i en stad där leran verkar finnas både under jord och ovanför axlarna.

Missförstå mig inte. Blotta tanken på att indianorkestern i Brunnsparken försvinner är som en våt dröm. Ett gäng statister från en John Wayne-film vrider upp förstärkarna och lirar enstaka flöjttoner till ett förinspelat band. Bort, bort, bort. Och, jag tror ingen kommer att sakna trumpetarna och dragspelen på Avenyn (även om en gammal kollega sa att det fick henne att känna sommar även vintertid).

Däremot är bra musiker ett skönt inslag. Reggaesnubben i tunneln mellan Nordstan och centralen är en pärla och den där jazztrion som brukar spela utomhus under julruschen – ska vi verkligen förbjuda dem?

Det goda uppväger det dåliga, även om det kanske är en idé med zoner som kan vara fria och det borde vara förbjudet att följa efter folk om man trakterar ett dragspel. Det är helt enkelt för otäckt.

Vad som istället omedelbart borde förbjudas är usla coverband.

Jäpp, kunde våra lagstiftare istället se till att göra alla såna varbölder fredlösa hade det här blivit en gladare stad.

Tänk att kunna komma in på valfri krog och veta att här står ingen kille som ser ut som Janne Bark (med en bad hair day) och slaktar Hotel California, Stairway to Heaven, Proud Mary och Alice… (nej, inte Eldkvarnlåten, den andra).

Tänk om alla som skaffade sig tragiska bandnamn, blonderade sig och sedan ylade Sommartider, Peter Lundblad och – Gud förbjude – Ledin spärrades in för gott.

Herregud, förstår ni vilket lyft det skulle bli? Glädjen och lusten skulle återvända till vår lilla stad.

Rensa gärna bland gatumusikanterna – men ta hand om coverbanden först.

Tack för ordet.

Bakad copywriter (recept)

Ingredienser:

1 copywriter
1 underlakan
1 påslakan
1 kudde
1 våt handduk
1 bastu/lägenhet med morgonsol

Så här gör du:

Sätt bastun/lägenheten på 800 grader. Placera copywritern på underlakanet, förslagsvis i en säng. Lägg påslakanet löst över copywritern. Placera honom/henne med huvudet på kudden – eller lägg fötterna på kudden om du vill spexa till det. Se till att ha den våta handduken i närheten.

Baka copywritern i åtta timmar, förslagsvis nattetid. Om han/hon inte själv vänder på sig otaliga gånger och trasslar in sig i påslakanet får du fixa det. Blöt copywriterns panna med handdukar strax innan det börjar yras om att roliga människor blåser revelj eller att vänner sitter på psyksjukhus.

Efter åtta timmar, eller när copywritern känner sig trött, groggy och yr, är copywritern bakad, klar och redo att utföra stordåd.

Klä på copywritern hans/hennes arbetsuniform och se till att han/hon har sitt verktygsbälte med såväl synvinklar som synonymböcker med sig. Sparka ordhoran i häcken och se till att han/hon släntrar till jobbet.

(c) Kajsa Warg, 1740

Elefanter ska inte packa ägg

ICA vid Munkebäck har allt som oftast inhyrda ungar som hjälper till att packa maten. Det är lirare från min gamla klubb Qviding. Nu har de dock sommarlov och deras jobb har tagits över av en hjord elefanter.

Låt mig direkt säga att det här inte gick bra. Först stoppade elefanterna in purjolöken och äpplena i munnen, sen packade den min påse med äggen underst. Dessutom blev påsen väl full och istället för att ta ytterligare en påse, tryckte elefanten helt sonika till och – kras.

”Äggen”, sa jag när jag fick en kletigt droppande påse levererad via snabel. Men, eftersom elefanter väger rätt mycket och har ett visst rykte betalade jag gladeligen 20 spänn för hjälpen.

Samtidigt hade ungelefanterna fått syn på en man som köpte en bricka folköl. De kastade i sig ölen, som tydligen tog rätt bra, och sen blev det vilda trumpetstötar och en rusning som förvandlade butiken till kaffeved rätt omgående.

Butikschefen såg bedrövat på. ”Jag visste att vi skulle tagit schimpanserna istället. Vem fan rekommenderade elefanterna?”

I samma ögonblick började en av kassörskorna att vissla och försökte obemärkt att smita.

Jag klappade butiksägaren på axeln, sa ”Heja Qviding”, och gick hemåt.

Lätta fötter och tungt huvud

Löppasset i dag gick förbluffande bra. Okej, det lär dröja innan folk tror mig när jag säger att jag är kenyan, men jag tog mig runt hela åttan utan några tankar på att stanna.

Skatås var helt sagolikt vackert den här morgonen. Solen portionerade ut sig lagom mycket mellan träden. Det var vindstilla. Ljudlöst. Men, ändå så fullt av liv.

Och skorna var rymdskepp som fick mig att flyga fram. Jag hade coola löparbrillor också, så jag såg ut som de där ödlorna i V (fast, jag sprang förstås inte i brandgul overall).

Efter det har det varit huvudvärksdag.

Jag har druckit så mycket vatten att jag nästan drunknat inombords, men det har bonkat lite ändå. Kanske är det alla tankar som slåss med utmattningen som kommer av att springa 0,1895 marathonlopp.

Just nu har jag ett datum som rusar mot mig. En absolut deadline. Det är en rätt fräck sådan, men den kommer lite för snabbt.

Jag ligger efter, och det gör mig förbannad. Jag vet varför och är arg på mig själv (mest) och några andra (lite mindre, men inte så lite). Nu är det bara att borra ned skallen, ta på författarmössan, tafsa på tangenterna och köra.

Super-L fyller år i morgon. Spontant kalas i kväll och jag får säga nej. Ingen öl i solen, bara tecken på skärmen. Grymt orättvist, men deadlines är deadlines.

Jag behöver lite treo tror jag. Det här blir en låååååååååååååååååång natt.

Drömterapeut sökes

Tidigare i veckan berättade jag för världens roligaste människa att jag drömde/vaknade upp i tron att hon stod och blåste revelj i mitt sovrum.

I natt drömde jag att jag var på skidsemester med Zlatan och hans familj. Något märkligt, men där stod Zlatan med en baby på ena armen och försökte balansera skidutrustningen som han hade under andra armen. Vi åkte ett trångt tåg.

Drömmen övergick i betydligt mindre kända rollinnehavare. Nu var det jag, lillebror T och en oidentifierad kille som skulle söderut för att åka skidor, men framförallt agera gatumusikanter. Vi hade inte bokat tågbiljetter, men brorsan hade kollat alternativa varianter, bl.a. flyg till London och minibuss till Israel (?).

Märkligt nog skedde konversationen ombord på ett tåg, eller snarare stod han inne i tåget och skällde, jag stod på utsidan som en galjonsfigur framför loket. Till slut klättrade jag in, fick be om ursäkt för att jag inte bokat tåg, men vi var ju på ett. Tåget var nästan tomt, däremot fick jag kryssa mellan uppställda trumset här och där.

Brorsan frågade mig om jag tryckt upp affischer om vårt band. Det hade jag förstås inte, så då började vi om.

Jag tror Zlatan är coolare att hänga med än min sure lillebror.

Jag borde nog gå till en drömterapeut. Kanske blir jag inspärrad, fast bara när jag sover, eller så är jag frisk…

Hur som, terapeuten måste vara gratis. Hela hälsobudgeten läggs numera på ryggen och träning.  Speaking of which, kaffet är drucket, bara en svag doft fyller köket, apelsinjuicen har runnit till, pumpabrödet har gjort kanonen i magpoolen. Det är med andra ord dags att besöka Dr. Skatås.

Jag kanske inte är en atlet, men jag har coola solglasögon, drickabälte och ett par springskor som ser ut som rymdskepp.

Skatås är nästan som en dröm, men bara nästan. Tur är väl det, jag orkar inte med att skällas ut av lillebror en gång till i dag.

Rörd

Det har varit mycket plustecken i kommentarerna på sistone, och här är ett som jag nästan golvades av:

Den där, på ytan, självsäkre ynglingen som med oprövade steg tog sig hela vägen upp under takåsarna på Ekmansgatan har gjort en fantastisk resa. Inte minst språkligt. Visst fanns det spår av briljans redan i de krönikor och fotbollsnyheter som han ägnade sig åt på den tiden, men nu spelar han i en helt annan liga. Andreas, jag är glad att vi fick låna dig en tid och att dina ord ständigt finns här för att inspirera och väcka känslor.

Det var min förra chef, Martina, som skrev det. Hoppas ni läser det på nya byrån, så att ni vet vad som väntar er …

Såna omdömen sporrar, så den här bloggen fortsätter väl i samma stil då. Men, det hade den gjort oavsett vad folk tycker å andra sidan.

Massage och molntaxi

Jaha, då kan vi addera massagebänken till tjänsteställen som jag somnat på. Tidigare har jag somnat på bio, i kyrkan och hos frisören. I dag räckte det med ett par minuters tryckande, så var det god natt barn.

När jag vaknade hade han tryckt på så många triggerpunkter att jag nått fullständig insikt om allting.

Plötsligt förstod jag till fullo vansinnet i att vi äter allt mer, rör oss mindre och den perfekta korrelationen mellan det och en amerikansk snabbmatsindustri som vill göra oss till feta slavar så att de kan ta över världen och förvandla oss till en tayloristisk massa.

Plötsligt visste jag att alla som grillade taskig korv i sina foppatofflor, och samtidigt lyssnar på Ledin, egentligen är inkapslade älskare av Heidenstam, men att de just nu är små puppor som blir fjärilar sen. Det värmde min själ.

Det var lite på samma spår som jag insåg att fula t-tröjor med patetiska tryck som anspelar på sex faktiskt bara är ett rop på hjälp. Bärarna av dessa ska inte skrattas åt, de ska kramas och gullas med.

Sen tryckte han lite till, men när jag började känna att det faktiskt, någonstans, fanns en storhet i Tv4-sporten bad jag honom sluta. En del saker vill du helt enkelt inte veta.

Jag tog mig hemåt. Staden var så het att Gud hade kunnat steka gigantiska ägg på dess trottoarer. Det gjorde han/hon inte, vilket var bra. Att vada genom äggsmet är inte kul, nämligen.

Bilköerna var långa, så jag liftade med ett moln. Både miljövänligt och snabbt. Jag var plötsligt så mycket närmare himlen än alla som satt med trilskande relationer och usel reklamradio i en bilkö som gjorde slutmålet Bohuslän allt mindre vackert.

Tyvärr kunde molnet inte bjuda på vatten, eftersom det inte var ett regnmoln, så jag hoppade av, gick hem och somnade.

Massage gör en del med mig…