Mot nymånen

Åh, jag är så trött där jag går. Det är tidigare än sent, men lite för sent ändå. Gatan är av is, mina borttappade handskar gör sig påminda. Friggagatan är riven, men gatan känns mer livlig än någonsin. Jag är på väg hem, men känner mig som fäst vid ett bungyband. Lite sömn och sen svisch tillbaka…

Månen är ny, ett smalt streck. Den är som gjord för att lägga sig bekvämt i (på?) och bara räkna stjärnor till jag somnar i några dagar.

Ibland behöver jag mer rymd. Det är dagarna när jag är som en späckhuggare i en guldfiskskål. Trångbodd.

Helg väntar. Bra promenad, har jag bestämt, och sen möten med hjältarna och busarna.

Det blir ord också. Kanske en reseguide till nymånen. Var man bäst dricker sin öl. Var det är bäst att slänga upp sin solstol. Tio tips om hur du undviker asteroider och annat jobbigt.

Eller så tar jag bara tokledigt och sover ut. Jag är lite trött, nämligen, och längtar till att få hälla ut en av mina drömmar i verkligheten. Kanske hittar jag nyckeln här, eller så gör jag det på nymånen…