Igår hände något fantastiskt. Jag hamnade bredvid en mästare på Eldkvarnkonserten i Helsingborg.
Killen var:
- Interkontinental mästare i att leka mänsklig väderkvarn
- Världsmästare i taskig taktkänsla
- Europamästare i svängande armbågar
- Nordisk mästare i gutturala primalskrik
- Svensk mästare i att inte hålla tillbaka flatulensen under konserter
Det gjorde att konsertupplevelsen blev något lidande, om man säger så. Annars var det otroligt bra IGEN. Min personliga favorit, Madelene jag kommer hem, inledde och bland övriga höjdpunkter märktes Limbo, Ölhund och en underbar Alice.
Det blev, trots mästarens närvaro, en skön avslutning på tre hektiska dagar med bra och dåliga beslut, taxiresor åt helt fel håll i Lund, sjungande alkisar på gator och torg samt trevliga bekantskaper från hela landet.
Det måste också plussas rejält för personalen på hotellet. Direktör Henrik, barpersonalen, tjejerna i repan och den ständigt leende nattreceptionisten förgyllde verkligen vår helg. Word up, helt enkelt.
