Slut och nystart i Berlin

Hoppa till kommentarer

Air Berlin tog oss lugnt och säkert till Berlin Tegel, även om säkerhetsfilmen hade mått bättre av att inte ha en 3D-animerad man med psykotiskt stirrande blick som huvudperson.

Väl framme så släppte vi av W och X på deras hotell, medan jag fortsätte till mitt med Y, Z, Å, Ä och Ö. Deras namn är för övrigt fingerade på direkt inrådan av min advokat.

T-banan var en dröm, även om den första resan på 20 minuter tog 1,5 timmar på grund av biljettstrul, fel linje, folk som missade anslutningar etc. Märkligt nog spelas en domedagstrudelutt innan de ropar ut hållplatserna. Det kändes lite som när the Undertaker äntrar ringen i wrestling.

H anslöt och tog oss till korrupta fotbollsdomares krog (?), därefter vidtog sökandet efter Graal. W trodde sig ha funnit den när han köpte en blomvas med öl, men då kontrade Y med ett akvarium. Själv försökte jag intensivt få tillåtelse att dyka in i spegeln då jag var övertygad att det var ingången till landet Narnia.

Kvällen toppades med ett möte mellan nationalromantik (pubmiljön) och Blade Runner (toaletterna) på svarta katten. Ett grymt ställe.

Hotellet var bra, helkaklat badrum med den där underbara ickefärgen som inga privatbostäder har. Det låg en kort promenad från Alexanderplatz, och på vägen fanns det några hederliga tyska jättekaserner till bostadsområden. Det var bara att slita upp skjortan, spänna musklerna och känna sig som en trabantmontör.

Frukost intogs alltid på bageriet på hörnan. Utanför sprang galna tyskar som joggade och sysslade med kraftprominierung (fri översättning) i arktisk kyla. Knepigt folk, fritzarna, men ohyggligt hyggliga – det ska sägas.

MEN – deras musiksmak? En resa till Tyskland är som att katapultskjutas rätt in i en gödselstack fylld med eurodisco, åttiotalshits och smörig smörja.

Nyårsafton stavades Nosh. W och X hävdade att den låg på Papperdellallée, men efter att vår chaufför sett ut som ett berlinskt frågetecken och vi konsulterat lite intelligenta själar kom vi fram till Pappelallée. Nosh var ett trevligt hak. Maten var riklig, god och långvarig. Ägarinnan jobbade nästan lika hårt som hon festade – så när det var dags att plocka ut efterrätterna var det vingligt. Hon sa som det var – vi var för gamla för nattklubbarna, men som tröst fick vi röka inomhus. Tack, sa alla utom renlevnadsmänniskan Anjo.

Ut på gatan där det var rena rama luftvärnet. Tyskar har en lustig egenhet – de skjuter fyrverkerier i alla riktningar.

In för kaffe och avec (nuff said) följt av diskussioner om vilket folkslag som smakar bäst om vi nu tvingas bli kannibaler en dag. Jag tror att vi var inne på argentinare…

Morgonen efter var Berlin fyllt av drivor med antingen glas, flaskor, utbrunna fyrverkeripjäser eller snö. Rätt avslagen stad, de enda som var pigga var de som sålde de hemlösas tidningar i t-banan. Lite som här hemma, faktiskt.

Det blev en del promenerande; Brandenburger Tor, Checkpoint Charlie, Unter den Linden, Erdänktniskirche (otroligt tänkvärt), en koll på resterna av muren, Potsdamer Platz etc.  Och, så Stasimuseet då. Det slutgiltiga beviset på att svensk industriinredning à la 60-talet faktiskt är ett hot mot människors väl och ve. Vi hade det brandgula, fulgula, exkrementbruna och beigea – allt vi saknade var en mördarmobb samt ett gäng spioner. Rätt intressant att se hur en paranoid diktatur jobbade. Flera av de åtgärderna bör införas på mitt jobb, anser jag.

En bra tripp, även om det mesta var internt och aldrig når offentlighetens glödlampa.

… fast, W – använde du någonsin späcket från ostplattan när du simmade i hotellpoolen?

Nu, snövitt och råkostchock…

4 kommentarer

Under Vänner och familj

Etiketter Air Berlin, Alexanderplatz, Berlin, Berlinmuren, Blade Runner, Checkpoint Charlie, Erdänktniskirche, Graal, Narnia, Nosh, Potsdamer Platz, Stasi, Stasimuseet, tyskar, Tyskland, Unter den Linden