Igår gick jag över bron för att åka under vattnet till Hisingen. Grillkalas i Kärra var aviserat och efter viss frustration hittade jag fram. Det hade underlättat om jag skrivit ned siffrorna i adressen i rätt ordning…
M:s son tog tag i min arm och pekade uppfordrande på den plats där klockor vanligen sitter. Du är försenad var det det tydliga meddelandet.
M hade ordnat en grillbuffé av nästan Kunmingska mått. DM och L tyckte vi skulle äta upp all mat innan DB kom, men det gick helt enkelt inte. Potatisgratängen var mäktigare än Göran Johansson och rörorna fler än stjärnorna på himlen.
S upptäckte glädjen i elektriska tennisracket som tar livet av myggor, även om det var getingar han ville åt. De små myggorna blinkade som fyrar när de fastnade och exploderade sedan.
Det blir för övrigt en jädra stöt när man rör racketen – det vet jag nu.
Vi har känt varandra i tusen år, alla som var där. Och det är konstigt nog alltid roligt. Visst, gammal blåvit skåpmat ibland, men också nya historier. Självklart också ‘I wanna be adored’ med Stone Roses på stereon. Det är världens bästa låt, något vi alla var rörande överens om. Ingen ylsjunger den låten värre än vi, förresten.
Vi rullade sedan hatt på Kärra Krog en liten stund, vilket var ett litet jaha.
Är du rädd för mig, frågade fru förort när hon slog sig ned. Jag har varit på en del skumma ställen tidigare, mumlade jag.
Krogen stängde, vi sparkade lite vuxenfotboll, tjejerna visslade när jag gjorde en rabona och efter en promenad över ännu ett förortstorg att pricka av tog vi nattbussen till fastlandet.
Vad heter motsvarigheten till bakfull, fast när det gäller mat? Bukfull? I så fall är jag det idag.
Ack, grillspett, grillspett, hur många var ni icke när ni invaderade mig?
Hur kunde jag försvara mig mot era smakarméer?
Jag gav upp, blottade ingången till min strupe
Gick under i ett hav av getost och soltorkade tomater
