h1

En missbrukares nakna erkännande

19 augusti 2008

Hej, jag heter Andreas och jag är missbrukare.

Jag har använt spinningcykeln som ett sätt att må bättre sedan 1996. I början var det mest ett sätt att imponera på en tjej som hette Christina, men till slut dukade jag under för lusten till sadeln.

Jag köpte clipsskor och förnedrade mig genom att bära svarta byxor som såg ut som en vuxenblöja i tuschen och visade upp skroten på ett klart förklenande sätt.

Ett tag blandmissbrukade jag, men ett hårt spinningpass följt av ilfart till ett 25-årskalas med tre snabba öl gav en helt sjuk kick och en fruktansvärd avtändning.

Numera tror jag att jag har det under kontroll. Ha! En missbrukares uslaste ursäkt. Så fort Jim Berg eller Anna Ek på Active Wellness trampar igång sitter jag där. Spelat surmulen. Spelat ironisk. Spelat ointresserad. Men, jag älskar det. Älskar ruset. Älskar mjölksyran. Älskar frusen överkropp. Älskar att leka med nära-döden.

Idag var kicken bättre än på länge. När jag trampade bleknade allt annat bort. Det var bara jag och spinningcykeln. My drug of choice.

Jag har slutat med cykelbrallorna nu. Missbruket döljs i mer allmänna gymkläder. På ytan ser jag ut som en vanlig besökare på Active, men jag är en spinningjunkie.

Spela Scooter för mig, Jim.

American Idiot, snälla Anna.

… borde jag ringa Betty Ford?

2 kommentarer

  1. Första steget i tillfrisknande processen lär ju vara att erkänna sitt missbruk. Skitsnack säger jag. Erkännande funkar varken på kaffe, chåkla eller dåliga ordvitsar. Och egentligen är jag ingen missbrukare, jag kan sluta nääär som heeeelst jag vill.


  2. Exakt. Jag slutar så ofta jag vill.



Kommentera