Stjärnornas Krig i gymmet

Åter efter en tid på landsbygden behövde jag byta frisk luft mot svettdoft. Mot gymmet, med andra ord.

Ibland blir man rädd på gym. Idag var Active ganska tomt. De som var där verkade alla befinna sig mellan set och tittade tomt ut i luften. Något var fel, det kände jag.

Jag greppade två hantlar, lade mig på bänken och började jobba. Hantlarna var tie-fighters! Yes, det var små rymdskepp och de öppnade eld. En lasersalva svedde mitt öra innan jag kunde kasta bort dem så att de exploderade mot

…en biffig killes biceps.

Han antog utmaningen och kastade en grå coreboll mot mig. Det var förstås ingen coreboll, det var dödsstjärnan. Lyckligtvis insåg jag faran och drog en tiokilos vikt, vilken egentligen var Millennium Falcon, rätt in i stjärnans omloppsbana.

Sen kom receptionisten och avslutade kriget och förpassade mig rätt ut i rummet där alla cyklar och motionsmaskiner. Jag bad uttryckligen om att få den utan manöverpanel från en av Imperiets stjärnkryssare och då tyckte tjejen att jag skulle stretcha och gå hem.

Sagt och gjort. I dörren mötte jag en tjej.

- Hej, Jabba. Hennes röst lät spydig.

Jag borde förstås drämt te ‘na, men jag slår inte tjejer, särskilt inte prinsessan Leia.

…och utanför hade min X-wing naturligtvis fått böter och tror du inte att R2D2 blivit åksjuk.

Till råga på allt känner jag redan träningsvärken. Jag skulle lyssnat på Darth Vader när jag på väg till gymmet mötte honom utanför Paddingtons

- Come to the dark side, we’ve got mirakelkurer…