Oh, du gymma värld

Jag får alltid bra idéer när jag är på gymmet. Vilket kanske bottnar i att jag alltid tycker att det är världens sämsta idé att gå dit till att börja med.

Idag trotsade jag dock 30-gradig hetta och lyfte något ton eller så, trampade cykel, fylldes av ångest på corebollen och uttalade otaliga dödshot riktade till mig själv för att jag dragit mig in i det här.

Cykelmarodören Jim undrade om det var jobbigt i tisdags, själv hade han haft en snittpuls på 89%. Jag har aldrig haft så låg puls, replikerade jag.

Idéerna, ja. De var bra och bokrelaterade. Nej, det var inte en deckare om den svage stackaren som slog ihjäl alla stönande bodybuilders. Det handlade mer om boken som är en slags road movie över mitt liv. Den är lätt att skriva, men ack så svår samtidigt. Om den här bloggen visar mina knepigare kulörer, då släpper den boken fram helt andra sidor. Fast, den börjar bli ett måste att skriva klart. Det är en rätt fräck historia…

Även om mitt liv, som synes här i bloggen, allt som oftast är helt händelselöst.