h1

Skogstramp och bakfull ICA-butik

06 juli 2008

Pulspromenaden satt gott, med några få undantag.

Först skällde jag ut en rackare som stod och räckte ut tungan vid Härlanda tjärn. Labradoren ifråga svarade inte.

Sen hann jag inte ens börja tänka ordet harmoni, efter att ha sett en pappa göra tecknet för start, innan lillkillen på cykeln störtade. Det blev plötsligt en våldsam röra av cykel, parvel i landslagströja, dammigt grus – allt ackompanjerat av gallskrik och två föräldrar vars miner sa det mesta.

Slutligen gjorde jag en wedgie på en svettig joggare på kyrkogården. Han hävdade att han stretchade. Jag hävdade att han försökte välta skylten. Resultatet blev ett kalsonggrepp.

Annars var det 90 händelselösa promenadminuter, följda av lite återhämtning och slutligen en tripp till en bakfull ICA-butik.

Det syntes att det var obeslutsamhetens dag. Överallt syntes människor utan inköpslappar och helt utan inspiration. Som om fångade av en traktorstråle drogs de mot snackshyllan. Lägg till övergivna kundkorgar, mer spontanköp än vanligt som ångrats och lagts på fel hyllor samt kaos i godistrafiken så förstår ni hur det såg ut.

I kassan blev det palaver. Kassörskan körde med dolda budskap i sitt snack, som må ha låtit som en oskyldig summa för vissa, men jag har ett sjätte sinne för sånt här.

- Va, sa jag. Sa du åt mig att bli färdig med den där romanen någon gång? Vad är det för sätt?

- Jag sa bara att det blir 48,50, log kassörskan, men jag hörde vad hon egentligen sa.

- Va, tycker du att jag är ett kap och att det är ett under att jag är singel. Vad vet du om det?

- Jag sa bara 48,50, log hon, fast egentligen – om man lyssnar baklänges – var det andra tongångar.

- Va, sa du att om jag verkligen släpper fram min storhet är the sky the limit? Vad menar du med sånt? Vet hut!

- 48,50, log hon, men det var egentligen en underförstådd fras om att jag förtjänade otroligt mycket gott.

Jag vägrade att lyssna mer, slängde en hundring som betalning och gick. Bara för att man är lite döv efter Bruce Springsteen igår ska man inte behöva tåla vad som helst.

2 kommentarer

  1. Man brukar ju höra det man vill höra, men i det här fallet är det inget snack om saken. De är luriga de där kassörskorna på ICA. ;)


  2. Ja, jag tror de är utomjordingar. Riktigt märkliga är de i alla fall.



Kommentera