Kvittoångest och chloromycetin

Okej, när tredje dagen med röda ögon inleddes så hade jag fått nog. Taxi till Axess i gryningen. Remiss till Mölndal. Väntetid till bedömning. Väntetid till kassan. Väntetid till primär undersökning. Väntetid till doktorn. Sedan hemfärd. Total tidsåtgång: sju timmar.

Nu sitter jag här med kvittoångest, som man då och då gör på måndagar. Kruxet är bara att det inte är en minnesvärd minneslucka som orsakat kvittohögen utan taxiresor, vårdkostnader, medicin, väntrumslektyr, väntrumsmellanmål och frukost på sjukan.

Dessutom har jag fått två presenter från sjukvården:

1. Chloromycetin – en salva som ska strykas på fem gånger per dag i en vecka. Precis under ögonlocket. Härligt.

2. Ett snyggt (eller hur) förband över ena ögat. Det kändes rätt märkligt att åka hem med halva ansiktet dolt bakom bandage. Men, så är det.

Orsaken till 1 och 2: ett sår på hinnan i högerögat, rätt nära syncentrum eller något sådant. Jag kunde inte förklara hur det uppstått, men det har ju inte skett när jag varit onykter i alla fall.

What happened to him, ropade en engelsk liten flicka och pekade finger åt mig när jag närmade mig hemmet. Då sprang jag hem och satte på We are the Freaks med Freddie W…