Ett mecka för en rollatorafficionado

Att hänga på sjukhus är för övrigt guld om du gillar rollatorer. Nu är ju inte rollatorerna i sig så coola, men att gissa årsmodeller på förarna kan ju hålla en upptagen i …eh, en kvart.

Annars är sjukhus förtvivlat tråkiga.

Jag tipsades om cafeterian av en sköterska, i väntan på vadå? Väl där insåg jag att något var fel. Det var bara jag där. EN gäst. Det var som att äta picknick på ett kalhygge om du hatar friluftsliv. Enligt en lapp bakade de sitt dagliga bröd själva… Det lät sakralt, men smakade luft.

Sen sa jag till sköterska två att jag skulle ta en promenad i väntan på doktorn (estimerad tid två timmar). Efter en kvart var jag tillbaka, en kvart av promenerande i suicidalfrämjande korridorer.

På Apoteket frågade de om jag ville anslutas till deras högkostnadsskydd. Hallå, jag är 36, inte 86…

Det stora pluset med sjukhus är förstås sköterskorna. Det kryllar av undersköna kvinnor på sjukhus. Hos doktorn var det en så väldans vacker dam som lade förband på mig att jag nästan inte kunde lägga band på mig. Hon hade några söta kollegor utanför och jag försökte tappert le mot dem när jag gick ut, enögd.

Jag gick naturligtvis rätt in i en häckvagn, vilket sammanfattar mitt kärleksliv. Ser du en snygg dam, ställ till det för dig. De log överseende, men bad inte om mitt nummer.

Det är som när jag jobbade i vården och bar in medicin på 22:an på Östra, canceravdelningen på BK. Jag halkade, slog en volt och landade i ett regn av apotekslådor. Jag överfölls av vackra sköterskor. För ett ögonblick, för ett ögonblick…

Vi lägger ner sjukhussnacket nu.