Från förr: Ostbågeutdelaren

Jag hade en annan blogg förr, under superhemligt namn. Där skrev jag ditt och datt. En del är värt att återpublicera. Bl.a. den här berättelsen från ICA i Olskroken…

Fredag i Olskroken, en trött slutet-av-augusti-sol har problem att engagera sig nog för att stänka över de gula tegelhusen. Inne på ICA hjälper den lilla tjejen i kassan glatt till när någon har trassel. Jag står vid tidningshyllan när tjocka Berta lassar upp sina varor på bandet. Plötsligt stannar världen.

Söta tjejen i kassan tittar på påsen med cheez doodles och mumlar till tjockisen.

- Jag tror tyvärr att du är för full.

- Va, jag har inte druckit, säger tjockisen.

Kassörskan mumlar tyst ett genmäle.

- Va, säger tjockisen. Behöver jag visa id för att få köpa snacks?

Kassörskan skakar på huvudet och pekar på en lapp.

- Jag behöver få ditt BMI.

Jag tittar mot lappen och där står att alla som misstänks ha ett BMI över 30 måste motbevisa det för att få köpa chips och ostbågar.

- 31, säger tjockisen.

- Ledsen, svarar kassörskan och plockar undan påsen.

- Men kom igen, bönar tanten.

- Ledsen, gå ett par varv runt kvarteret, så kanske det går bra sedan, säger kassörskan som verkar rätt illa berörd av sitt jobb. Det var inte sådant de lärde ut på kassörskeuniversitetet.

Tjockisen lommar iväg. Blixtsnabbt adderar jag en påse ostbågar till min korg som är fylld med quinoa, grönt, kalkonkött, lättmjölk och tandkräm.

- Ska du verkligen äta den där själv, frågar kassörskan misstänksamt.

- Javisst, ljuger jag.

Hon rycker på axlarna, hon tillhör ju whatever-generationen, och jag betalar.

Väl ute ur butiken får jag syn på tjockisen som försöker jogga uppför Redbergsvägen.

- Vänta, skriker jag och springer ikapp henne. Väl framme lämnar jag över ostbågarna.

Hon tittar på påsen och ögonen tindrar.

- Gud välsigne dig, säger hon och ger mig en fläskig kram.

Senare står jag balkongen och tittar ut över Olskroken och vet att idag gjorde jag en insats…